 |
| Betyg: BBB+ (av fem möjliga) Förlag: Massolit Förlag Utgivningsår: okt 2012 (inbunden) april 2013 (pocket) Antal sidor: 304 sidor ISBN: 9789186649906 (inbunden) 9789186649920 (pocket) |
Kvinnas halva ansikte pryds av ett stort ärr och borde vara lättidentifierad, men hennes signalament matchar ingen i polisens register över efterlysta personer och hon har inte heller anmälts saknad.
Först när de bestämmer sig för att offentliggöra ett fotografi av kvinnan, hör en äldre dam av sig och hävdar att den döda kvinnan måste vara Lisemette, en av de förståndshandikappade tvillingssystrarna som hon tog han om på en mentalvårdsinstitution.
Louise Rick upptäcker dock snabbt att de båda flickorna sedan många år tillbaka är dödförklarade av sjukhusets överläkare. Hur kan detta hänga ihop? Och om den döda kvinnan är en av systrarna, var har hon då befunnit sig under alla dessa år? Och är hennes tvillingsyster fortfarande vid liv?
Sara Blaedel, född 1964, har arbetat som journalist och redaktionschef på dansk tv och är idag en av Danmarks största kvinnliga deckarförfattare. 2004 kom hennes första roman Pulver, som belönades med Det Danske Kriminalakademis Debutantpris och vars filmrättigheter köptes av SF. Hon har efter det vunnit en hel del priser och hennes böcker är sålda till tolv länder, bland annat USA, Korea och Tyskland.
Detta är en välskriven deckare, där handlingen och personernas motiv nystas upp bit för bit utan att avslöja för mycket, vilket är bra. Man vill ju inte klura ut vem mördaren är förrän i slutet av boken.
Jag tycker att det är spännande med deckare som även går tillbaka i tiden, som skapar två parallella världar, en dåtid och en nutid. Det blir ett pussel som ska läggas och läsarens hjärna får jobba lite grann. Att man även får en inblick i hur synen inom mentalvården var för bara något årtionde sedan, är intressant, men mest skrämmande. Vem är frisk och vem är sjuk? Och vem har rätten att bestämma vilken sida man tillhör?
Det jag saknar är lite djupare karaktärer. Louise Rick känns rätt tom för mig. Jag föredrar hennes nersupna kollega Eik, som har driv och glimten i ögat.
Läsvärd bok, men inte ett måste i bokhyllan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar